Sippan Brytting Utne har nyligen avslutat sina studier på psykologprogrammet och är nu både klar med sin psykologexamen och sin diplomering som psykosyntesterapeut. I sitt examensarbete på psykologprogrammet valde Sippan att fokusera på att definiera vad psykosyntesterapi är, med målet att underlätta för framtida forskning inom området. Tack vare medlemmarnas bidrag via en enkätundersökning tidigare under våren, har han nu kunnat slutföra sin uppsats.
Stort grattis till både psykologexamen och diplomet som psykosyntesterapeut, Sippan! Kan du berätta lite om din uppsats och varför du valde att skriva om just psykosyntesterapi?
Tack så mycket! Jag ville givetvis skriva om psykosyntes på något sätt. Eftersom det finns strikta etiska restriktioner för studentuppsatser, kunde jag till exempel inte mäta klienters symtom eller intervjua terapeuter. Därför fokuserade jag på att maximera studiens potential inom de tillåtna ramarna. Frågan jag ställde mig var: ”Vad är det bästa jag kan göra för psykosyntesforskning utifrån en enkätstudie där jag inte får ställa frågor om klienter?”
Vad undersökte du i din studie?
Jag försökte definiera vad psykosyntesterapi är på ett sätt som är specifikt nog för framtida forskning, men samtidigt bevarar den pragmatiska flexibiliteten som är central för psykosyntes. Underlaget bestod av kursböcker från Psykosyntesakademin och svar från drygt 50 praktiserande terapeuter i både kvantitativa och kvalitativa enkäter.
Vilka resultat kom du fram till?
Lösningen på utmaningen att vara specifik och öppen på samma gång blev en processbaserad definition, där psykosyntesens kärna är vad terapeuten försöker åstadkomma för klienten i termer av upplevelser och processer, samtidigt som det lämnas öppet vilka interventioner som används. Det var en balans mellan att vara specifik och flexibel.
Är du nöjd med resultatet?
Jag är mycket nöjd, även om det alltid finns utrymme för förbättring. Det hade varit intressant att få med fler deltagare för att undersöka effekten av till exempel annan utbildning. Opponeringen gick bra och det var kul att se psykosyntesen representerad på Stockholms Universitet. Kritiken jag fick handlade mest om att jag inte gav något historiskt perspektiv på psykosyntesens utveckling och att jag refererade mer till Philip Bäckmos bok än de övriga tre källorna.
Vad har varit den största utmaningen med uppsatsen?
Att inte utgå från ett försvarsläge. Jag har fått feedback på att det verkar som att jag förutsätter att mottagaren ska vara fientligt inställd till psykosyntesterapi. Detta är nog en konsekvens av att vi möter en del fördomar och kritik, men sanningen är att de flesta aldrig hört talas om psykosyntes och är bara nyfikna på vad vi gör.
Vad hoppas du att din uppsats ska bidra till?
Jag hoppas att uppsatsen ska inspirera till mer ingående forskning och underlätta detta genom att lansera en vetenskaplig operationalisering av terapiformen. Jag hoppas att fler forskare ska få upp ögonen för psykosyntes så att vi kan få evidensprövning. Allt tyder på att psykosyntesterapi kan mäta sig med andra etablerade terapiformer, men för att bli tagna på allvar måste vi faktiskt mäta detta.
Läs gärna Sippans uppsats och sprid den i era nätverk. Tack till alla medlemmar som bidrog med sina enkätsvar – ert deltagande var ovärderligt för att slutföra denna studie. Om ni har kontakter inom forskarvärlden, försök påverka så att vi får den evidensprövning som behövs.
