I denna intervju träffar vi vår kollega Lisa Wiklund och får ta del av hennes tankar och relation till psykosyntes. Sökandet efter mening, efter vårt sammanhang, efter kontakt och närvaro bortom det materialistiska – där finns en längtan och en kraft i oss människor som jag tror att vi ännu bara kan ana. Läs mer om Lisa som är diplomerad psykosyntesterapeut från PsykosyntesAkademin.
Vad gjorde att du valde Psykosyntesen och vad betyder den för dig?
Psykosyntes har funnits i mitt liv sedan tidiga tonår. Jag kom i kontakt med den då min pappa var delaktig i att grunda PsykosyntesAkademin i Sverige. Jag drogs till det mystiska och esoteriska och läste Feruccis Bli den du är. Jag förstod inte allt, men det var något där som slog djupt an i mig. Jag ville nog utbilda mig till psykolog, men betygen räckte inte till. Det fick bli en kompromiss (något jag är tacksam över i efterhand), psykologi med inriktning organisation och ledarskap. Samtidigt med studierna arbetade jag en tid på PsykosyntesAkademin med kursadministration. Jag förstod att det som hände under helgerna där var livsomvälvande för många. Jag gick samtidigt en kurs i grupprocess med två Gestalt-terapeuter, och Margo Russell (f.d. rektor på PsA) hjälpte mig att se på processen ur ett transpersonellt perspektiv. Att vara i sammanhanget på Akademin gjorde ett starkt intryck på mig; det var så påtagligt att här fanns en djupare närvaro och kontakt, och det fick en slumrande längtan efter samhörighet både med något större och med andra människor att vakna till liv inom mig.
Margo beskrev det som skedde i en grupp på ett sätt jag inte kommit i kontakt med tidigare. Det systemteoretiska och transpersonella tillförde nya perspektiv. När jag senare gick Essentials fanns en intuitiv känsla av att det inte fanns några alternativ, även om vissa av delar av min personlighet protesterade mot att visa sårbarhet i grupp. För mig är min egen upplevelse av valet att utbilda mig till psykosyntesterapeut ett bra exempel på hur det transpersonella är där och guidar oss, när vi vågar släppa taget och lyssna.
Vad upplever du är Psykosyntesens styrka/vad uppskattar du mest med Psykosyntesen?
Psykosyntesens styrka ligger i en människosyn som är inkluderande, icke-värderande, meningsskapande och holistisk. Djup och höjd, hinder och potential, skugga och ljus. Både och. Synliggörandet av det paradoxala, och av polaritet som den kreativa förutsättningen för syntes, är en välbehövlig motkraft till den individualistiska världsbilden av antingen-eller som vi har skapat.
Sökandet efter mening, efter vårt sammanhang, efter kontakt och närvaro bortom det materialistiska – där finns en längtan och en kraft i oss människor som jag tror att vi ännu bara kan ana. Vi behöver hitta den kraften, inte minst med tanke på de utmaningar mänskligheten nu står inför när vår värld förändras: klimathotet, massutrotningen av arter och förgiftningen av naturen, för att inte tala om den lavinartade ökningen av psykisk ohälsa, är alla uttryck för de utmaningar vi och kommande generationer behöver möta. Där har psykosyntesen ett enormt viktigt uppdrag, inte bara i terapi utan som en integrerande röst i samhället.
En annan styrka med psykosyntesen är den upplevelsebaserade pedagogiken. Det finns aldrig en sanning. Bara du kan själv hitta din sanning genom tillit till din egen upplevelse. Där ligger också ett stort ansvar för det unika som du manifesterar genom ditt liv och dina val.
Hur ser du på psykosyntesens framtid och potential?
Det inkluderande synsättet innebär utmaningar, men är också en tillgång för psykosyntesen. Den inrymmer och integrerar många av de olika synsätt på helande och mänsklig utveckling som förekommer i dag. Innan man får en egen upplevelse av det, kan det vara svårt att greppa vad psykosyntes egentligen är. ”Nya” (nygamla) insikter kring traumabehandling, neuropsykologi, acceptans och åtagande, närvaro, psykologisk trygghet och inte minst relationer har utvecklats de senaste åren. Bra verktyg finns redan, men jag tror att vi behöver fortsätta arbetet med att utveckla dem (precis som nu sker). Särskilt i det globala perspektivet (d.v.s. Global psychosynthesis) kan vi ta mer plats, beskriva hur vi verkar, och framför allt varför. ”Think global and act very very local”, för att citera Tom Yeomanns. Därför är föreningen och de nätverk som skapas i Europa, och inte minst akademins visionsarbete så viktiga i att skapa den framtid vi vill, och där behöver vi verkligen hämta kraft i varandra. Det är lätt att terapiarbetet blir ensamt, och det är en risk. Inte bara för oss som individer, utan för psykosyntesens framtid.
Vad är i fokus i din verksamhet just nu?
Jag håller just nu på att utöka min terapiverksamhet. Jag blir snart färdig med min utbildning till Imago-parterapeut, samtidigt som jag fortsätter att arbeta med utveckling av organisationer och ledare i mitt yrke som coach och organisationskonsult. Jag vill också utveckla mitt arbete med ekopsykologi och inre resiliens/aktivt hopp, där något jag kallar naturvakenhet, en sorts medveten närvaroträning i naturen, är en viktig del. Jag har för närvarande en paus i Akademins lärlingsprogram.
Vart hittar vi mer av dig?
Min hemsida är innerwell.se och min mottagning finns på Rimbogatan i Stockholm
Min Syntes – Lenita Kärker